Havsjuridikprofessor: Oljekatastrof i Finska viken är bara en tidsfråga

Ett konkret påstående om frekvens och antal fartyg som kan kontrolleras mot övervakningsdata, maritima rapporter och satellitbildanalys från organisationer som följer skuggflottan.

Påståndet om lastkapacitet kan verifieras mot fartygsregister, tekniska specifikationer och maritim industridokumentation för de aktuella fartygstyperna.

Antalet fartyg i skuggflottan varierar mellan olika källor beroende på klassificeringskriterier och observationsmetoder. Olika analyser och länder rapporterar olika siffror, vilket gör påståendet omtvistat.

Huruvida hotet är "stort" är en värdering som beror på vilken miljörisk man väger in och hur man jämför med andra hot. Experter kan vara oense om allvarlighetsgraden.

Vad som är "anmärkningsvärt" är en subjektiv bedömning utan objektiv mätpunkt. Påståendet kan inte falsifieras och uttrycker främst en värderings- eller överraskningskänsla.

Påståendet är formulerat så att det inte kan motbevisas – något "förr eller senare" kan betyda nästan vad som helst. Det är en prognos utan operativ tidsram eller konkret förutsägelse.

Huruvida möjligheterna är "begränsade" beror på tolkning av nuvarande sjörättsligt ramverk. Jurister och politiker kan vara oense om vad som är möjligt inom befintlig rätt kontra vad som kräver nya överenskommelser.

Artikeln beskriver skuggflottans fartyg som 'äldre, tekniskt bristfälliga' och drar implicit slutsatsen att detta innebär stor olycksrisk. Kopplingen är intuitiv men empiriskt ostödd i artikeln — inga olyckssstatistiker för skuggflottan jämfört med reglerade flottor presenteras. Fartygets ålder och tekniska status är indikatorer på potentiell risk, men hur stor riskökningen faktiskt är kvantifieras inte.

”I skuggflottan finns många äldre, tekniskt bristfälliga tankfartyg som har köpts begagnade.”

Professorn konstaterar att 'möjligheterna till åtgärder är begränsade' inom ramen för gällande sjörätt. Artikeln tar inte upp att sjörätten är ett förhandlingsbart internationellt regelverk som kan ändras, att HELCOM-konventioner kan stärkas, eller att EU-gemensamma regler i Östersjön redan applicerats tidigare. Om regelverket är föränderligt är 'begränsade möjligheter' en temporär snarare än strukturell sanning.

”Möjligheterna till åtgärder är begränsade. Den internationella sjörätten är rätt strikt när ett fartyg går utanför kuststatens vatten”

Hela artikeln ramas in kring vad stater och sjörätten kan göra. Alternativa mekanismer — som försäkringsmarknaden (P&I-clubs som redan vägrar täcka skuggflottan), privata satellitövervakningsbolag, hamnstatskontroll i tredjeland, eller sanktionsefterlevnad via finansiella aktörer — nämns inte. Frånvaron är IMPLICIT men strukturell: artikeln är skriven som om stater och sjörätt är de enda agentena.

Formuleringen 'anmärkningsvärt att någon större olycka ännu inte har inträffat' förutsätter att frånvaron av olycka är ett statistiskt anomali snarare än ett tecken på att risken faktiskt är lägre än befarat. Det omvända antagandet — att frånvaro av olycka antyder att riskmodellen är överskattad — diskuteras inte.

”det är anmärkningsvärt att någon större olycka ännu inte har inträffat”

Påståendet presenteras som ett expertomdöme med hög auktoritet, men det är i grunden en probabilistisk bedömning klädd i deterministisk formulering. Att sannolikheten är hög bevisar inte oundviklighet. Om antagandet om oundviklighet tas bort faller artikelns alarmerande ton — det blir istället en fråga om riskhantering under osäkerhet, vilket kräver en annan typ av analys.

”En tankeroljeolycka i Finska viken sker förr eller senare”