Fotografer larmar om AI-plagiat – förbund uppmanar branschen att granska sina avtal

En konkret händelse som kan bekräftas genom pressmeddelanden, nyhetsrapporter och officiella uttalanden från Filippa K.

Kan verifieras genom att kontrollera vilka fotografer som offentligt har gjort anspråk på detta eller citerats i media.

Ett direktcitat som kan verifieras genom att leta upp artikeln i Svenska Dagbladet och bekräfta att citatet faktiskt finns.

Ett mejl har påstås skickats, men 'internt' gör det svårt för oberoende att helt verifiera innehållet om mejlet inte läcks offentligt.

Ett direktcitat kan verifieras genom att kontrollera publicerade intervjuer eller officiella uttalanden från Filippa K eller PR-chefen.

En dramatisk värdering som är svår att mäta objektivt. 'Skakas om' är metaforisk och tolkningsbar.

Vad som är 'märkbart likt' är subjektivt och beror på observatörs tolkning, även om bilderna kan jämföras faktiskt.

En värdering om allvarlighetsgrad och överraskningsfaktor. 'Häpnadsväckande' är en känslomässig bedömning, inte ett objektivt faktum.

Påstår en trend utan att presentera data. Skulle kräva statistik och definiering av 'AI-intrång' för att verifieras, men sådan data är troligen inte omfattande.

Artikeln behandlar likheten som bevis för stöld och citerar juristen Nymansson som om hennes tolkning vore gällande rätt. Men huruvida AI-output som liknar träningsdata (eller bilder i samma stilistiska genre) faktiskt utgör upphovsrättsintrång är en olöst rättslig fråga globalt och i Sverige. Om detta antagande inte håller faller hela artikelns normativa ram – det är inte 'stöld' utan ett juridiskt gränsland.

”Det är inte tillåtet att bearbeta bilder utan tillstånd”

Artikeln behandlar visuell likhet som kausalbevis för intrång. Men AI-modeller kan producera stilistiskt liknande bilder utan att ha tränats på specifika fotografier – det kan handla om konvergerande estetik inom modebranschen. Kausalkedjan 'liknande bild → stöld av dessa specifika foton' antas utan att visas empiriskt. Om antagandet faller förändras bedömningen av vad som faktiskt hänt.

”– Jag blev mest förvånad över att det är en exakt kopia”

Artikeln hämtar nästan uteslutande sina källor från drabbade fotografer och deras jurist. Inga alternativa perspektiv – varumärkets, reklambyråns, konsumenternas, teknikjuristers – ges utrymme. Detta är ett implicit ramval som framställer en part i en tvist som sanningsvittnen.

Artikeln nämner att 'reklambyrån klädmärket hade anlitat' skapade bilderna, men byrån försvinner sedan ur berättelsen. All normativ tyngd läggs på Filippa K. Om reklambyrån var den som aktivt använde AI-verktyget utan att informera kunden om risker är ansvarskedjan väsentligt annorlunda.

”Reklambyrån klädmärket hade anlitat skulle i stället ta fram fotorealistiska bilder – genererade av AI.”

SFF:s råd att granska kontrakt presenteras utan ifrågasättande som den rimliga åtgärden. Men detta antar att marknadsaktörers privata kontraktsarrangemang är rätt mekanism – snarare än lagstiftning, EU-reglering (AI Act) eller kollektiva licensmodeller. Om antagandet ifrågasätts framstår rådet som otillräckligt för ett systemiskt problem.

”I ett internt mejl uppmanas förbundets medlemmar att se över alla sina avtal för att skydda sig mot att bilder olovligen används till att skapa AI-genererat innehåll.”

Nymanssons påstående 'vi ser att fler och fler intrång sker nu' presenteras som ett faktum utan stödjande data, statistik eller jämförelseperiod. Det är en bedömning från en part med tydligt intresse i frågan, inte en oberoende observation.

”– Vi ser att fler och fler intrång sker nu, säger juristen Astrid Nymansson”