IMY stoppar namnsökningar hos Lexbase och Krimfup efter GDPR-beslut
Konkreta myndighetsbeslut som kan verifieras genom IMY:s officiella beslutsdokument.
En statistisk uppgift från IMY som kan verifieras genom myndighetens rapporter, pressmeddelanden eller direktkontakt med myndigheten.
Värderande språk ('tumskruvarna') som kräver tolkning av vad som utgör en åtstramning; experter kan vara oense om utvecklingen är riktig och proportionell.
Direkt referens till ett myndighetsbeslut som kan verifieras genom att kontakta IMY eller läsa deras officiella beslut.
Specifik domstolsutgång från EU-domstolen som kan verifieras genom att läsa domsluten eller officiella domstolssammanfattningar.
Konkret myndighetsbeslut som kan verifieras genom IMY:s officiella beslutsdokument och registersamlingar.
Faktainformation om vilka företag som ingår i myndighetsbeslut, verifierbar genom samma källa som beslutet själv.
Specifik tidsangivelse från ett myndighetsbeslut som kan verifieras genom att läsa beslutet och dess ikraftträdandeklausul.
Generaliserande påstående om användarbeteende som skulle kräva källhänvisning till användarundersökning eller statistik; 'många' är vagt och kan tolkas på flera sätt.
En sökning hos Lexbase fryser en människa vid sin dom för alltid – IMY:s beslut ger tillbaka chansen till förlåtelse.
Ett EU-grundat myndighetsbeslut sätter grundlagsskyddad offentlighetsprincip ur spel utan att frågan prövats i en bred nationell process.
Domar är redan offentliga – att IMY kan tvinga bort sökbarheten flyttar makt över yttrandefriheten från grundlag till myndighet.
3 800 klagomål visar vad det kostar att låta bolag ta betalt för att göra andras brottshistorik evigt sökbar.
Siffran presenteras utan jämförelsetal (andel av användarbas, tidsperiod, typ av klagomål), vilket gör det svårt att bedöma om 3800 är en stor eller liten andel i relation till hur utbredda tjänsterna är (vilket artikeln själv säger är 'väldigt många').
”IMY har mottagit cirka 3800 klagomål mot de berörda bolagen.”
Följ premissen →Artikeln citerar enbart IMY:s generaldirektör och presenterar myndighetens beslut som faktum, trots att beslutet uttryckligen är villkorat av att det 'vinner laga kraft' — vilket antyder att det kan överklagas. Bolagens perspektiv eller juridiska linje finns inte representerade.
”Senast två månader efter att beslutet vunnit laga kraft ska sajten vidta åtgärder, skriver IMY.”
Följ premissen →Artikeln nämner i en bisats att tjänsterna 'länge kunnat agera i Sverige på grund av yttrandefrihetsgrundlagen' men behandlar sedan IMY:s beslut som i princip avgjort, utan att undersöka hur denna grundlagskonflikt ska lösas rättsligt eller om beslutet kan komma att prövas och upphävas med hänvisning till grundlagen. Om grundlagsskyddet visar sig väga tyngre faller hela artikelns premiss om att 'det inte längre kommer vara möjligt att söka'.
”Rättsdatabaser som Lexbase och Krimfup har länge kunnat agera i Sverige på grund av yttrandefrihetsgrundlagen, men på senare år har tumskruvarna dragits åt”
Följ premissen →Artikeln ramar in beslutet enhetligt som skydd av personuppgifter men nämner inte varför människor faktiskt använder tjänsterna (t.ex. säkerhetskontroll inför relationer, anställningar, uthyrning) annat än i en vag mening, och vägs aldrig mot den nytta sådan transparens kan ha. Beslutet presenteras utan avvägning mellan integritet och allmänhetens informationsintresse.
”Jag är väl medveten om att de här söktjänsterna har använts av väldigt många, i vitt skilda syften. Men dataskyddsförordningens krav ska gälla”
Följ premissen →Artikeln likställer domstolens uttalande om att 'ta betalt för att låsa upp domar' med IMY:s bredare beslut om att stoppa all namnsökning, utan att redogöra för om de svenska tjänsternas affärsmodell exakt matchar det EU-domstolen prövade, eller om IMY gjort en egen vidare tolkning.
”I juli i år kom EU-domstolen med ett utlåtande: Det strider mot GDPR att göra brottmålsdomar sökbara i databaser och sedan ta betalt för att ”låsa upp” domen. Nu går Integritetsskyddsmyndigheten, IMY, på samma linje”
Följ premissen →