Dahl: Svenska skattesänkningar bekräftar Lafferkurvans logik

Denna historiska anekdot återberättas ofta men källorna om exakta datum, plats och närvarande personer varierar. Det är en berömd historia men detaljer är omstridda i historiska källor.

Denna typ av statistik över tiden går att verifiera genom OECD:s statistikdatabas eller SCB:s officiella siffror om källan är trovärdig.

Denna typ av statistik går att verifiera genom SCB:s eller motsvarande officiella statistikdatabaser, förutsatt att inflationsjusteringen är genomförd på identifierbar sätt.

Denna händelse går att verifiera genom att söka i riksdagens debattprotokoll från november 2016.

De ekonomiska faktorna och budgetunderskotten är dokumenterade historiska fakta som går att verifiera genom amerikansk respektive svensk officiell statistik.

Ordet 'bra exempel' är en värdering som förutsätter ett normativt ramverk. Vad som räknas som ett 'bra' exempel beror på politiska preferenser och kan inte motbevisas objektivt.

Detta är en metodologisk bedömning av tidigare historiska analyser. Ekonomer är oense om huruvida det fanns kausal koppling eller om andra faktorer var primära för underskotten.

Detta är en ekonomisk hypotes baserad på Lafferkurvteorin, men ekonomer är omfattande oense om huruvida Sverige faktiskt ligger på denna punkt och vad effekterna av skattesänkningar skulle bli.

Detta är ett normativt påstående om vad som är politiskt önskvärt. Vad som utgör 'goda skäl' är subjektivt och kan inte motbevisas empiriskt.

Detta är en beteendeeknomisk hypotes som empirisk forskning testar men där resultaten är blandade; studier visar varierande effekter beroende på kontext och population.

Genom att enbart citera två raljanta uttalanden (tomte-jämförelsen, 'högerextrema republikaner') utan att redogöra för några seriösa ekonomiska invändningar mot hur Lafferkurvan används i praktisk politik, framställs motståndet som enbart okunnigt eller ideologiskt betingat. Detta är ett retoriskt val som stärker artikelns tes utan att bemöta starkare motargument (t.ex. om var brytpunkten faktiskt ligger, eller fördelningseffekter av skattesänkningar).

”Den tidigare Vänsterpartiledaren Jonas Sjöstedt jämförde ... Lafferkurvan med att tro på tomten.”

Artikeln kritiserar själv Reagan- och Bildtexemplen för att blanda ihop korrelation och kausalitet ('klassisk sammanblandning av korrelation och kausalitet'), men gör sedan exakt samma sak åt andra hållet: pekar på att skattetrycket sjönk samtidigt som intäkterna steg och drar slutsatsen att skattesänkningarna orsakade ökningen. Texten nämner själv att ökningen skedde 'tack vare en växande ekonomi' utan att visa att tillväxten i sin tur orsakades av skattesänkningarna. Om detta antagande inte håller faller artikelns huvudtes att 'Sverige ger Laffer rätt'.

”Under samma period som skattetrycket sänktes ökade de samlade skatteintäkterna, justerat för inflation, från 1 864 miljarder till 2 640 miljarder, eller med 41 procent, tack vare en växande ekonomi.”

Artikeln skriver att modellen 'godtas med självklarhet av såväl höger- som vänsterlutande ekonomer', men det är en annan sak än var toppen av kurvan ligger för en given skattebas – det är en empirisk fråga med stor osäkerhet. Att konflatera enighet om kurvans existens med enighet om var Sverige befinner sig stärker argumentet för skattesänkning mer än vad underlaget (en enda forskningsartikel av Lundberg) motiverar.

”inom nationalekonomin godtas modellen med självklarhet av såväl höger- som vänsterlutande ekonomer”

Hela artikelns argumentation mäter framgång i termer av 'skatteintäkter' och 'ekonomisk aktivitet'. Om målet för skattepolitik även inkluderar jämlikhet, välfärdens kvalitet eller andra värden, skulle samma data kunna tolkas annorlunda eller vägas mot andra avvägningar som artikeln inte diskuterar.

”Lägre och bättre utformade skatter har med andra ord både bidragit till att stärka svensk ekonomi och till att öka möjligheterna att finansiera såväl välfärden som statens hårda kärna.”

Artikeln blandar ihop flera olika skatter (arvsskatt, förmögenhetsskatt, värnskatt, inkomstskatt) som sänkts under perioden och drar slutsatsen att nästa steg – att avskaffa den statliga inkomstskatten specifikt – skulle ge samma typ av resultat. Men olika skatter kan ha helt olika elasticiteter och effekter på beteende, vilket artikeln inte särskiljer.

”Att sänka, och på sikt avskaffa, den statliga inkomstskatten skulle på samma sätt som de senaste 25 årens skattesänkningar bidra till att stärka svensk ekonomi.”

Avslutningen antyder att en sådan politik vore ett steg i fel riktning utan att diskutera vilka mål en sådan skattehöjning skulle tjäna (t.ex. beredskap, fördelning) och utan att väga det mot Lafferkurve-logiken i det specifika fallet.

”Risken är dock överhängande att en ny rödgrön regering går i motsatt riktning och återinför värnskatten, nu bara med ett förändrat namn i form av beredskapsskatt.”