Kritik mot svensk modell för tillsättning av statliga chefsposter

Går att verifiera genom att granska andra länders institutionella ramverk och lagstiftning kring tillsättning av statliga positioner.

Kan verifieras genom svensk lag och regeringens formella beslutsprocesser för tillsättningar av statliga toppjobb.

Kan direkt verifieras genom SvD:s publicerade granskningsartiklar och deras redovisning av vilka fyra personer som granskades.

Kan verifieras genom att kontrollera Regeringskansliets skriftliga svar till SvD eller andra officiella uttalanden om detta specifika fall.

Klassificeringen av vad som 'sticker ut' beror på vilket perspektiv och vilka länder man jämför med; olika experter kan värdera detta olika.

Uttalandet använder bildspråk och värdeord ('för mycket') som gör det omöjligt att falsifiera – det beror helt på observatörens egen bedömning av vad som är lämpligt.

Artikeln utgår från att andra länders modell med 'särskilda organ' är den rätta måttstocken, och att Sveriges avvikelse därifrån är problematisk i sig. Men det är inte självklart att extern granskning ger bättre eller mer kompetenta tillsättningar – det är en normativ premiss, inte ett bevisat faktum.

”I många andra länder granskas kandidaterna av särskilda organ – men i Sverige sköter regeringen rekryteringarna på egen hand.”

Artikeln tolkar regeringens tystnad som belastande utan att diskutera om det finns legitima skäl (t.ex. sekretess, komplexitet i bedömningar) att inte offentligt motivera varje enskild kompetensbedömning.

”I inget av fallen har Regeringskansliet velat ange vilket tidigare uppdrag som visade att kandidaten uppfyllde det ledarskapskrav som SvD har frågat om.”

Artikeln presenterar 'två bedömare' som auktoritativa källor utan att redogöra för deras metodik, urval av jämförelseländer eller eventuella intressen. Detta är ett konsensus-antagande – att experter som uttalar sig automatiskt har rätt eller representativ bild.

”Nu konstaterar två bedömare att svensk utnämningspolitik sticker ut i ett internationellt perspektiv.”

Rubriken och vinkeln antyder nepotism ('high chaparral' - vilda västern utan regler) men artikeln redovisar inte om dessa personer faktiskt var okvalificerade, bara att motiveringen inte specificerats. Att inte motivera en utnämning i detalj är inte detsamma som att utnämningen var felaktig.

”SvD har granskat regeringens utnämningar av fyra tidigare statssekreterare till statliga toppjobb.”

Att säga att Sverige 'sticker ut' förutsätter att de jämförda länderna är relevanta jämförelseobjekt och att deras system fungerar bättre i praktiken, vilket inte beläggs i artikeln.

”svensk utnämningspolitik sticker ut i ett internationellt perspektiv”

Artikeln tar för givet att en lösning med särskilda granskningsorgan skulle lösa det upplevda problemet, utan att diskutera risker med att sådana organ själva kan bli politiserade eller ineffektiva.